Plöjer genom artiklar och andra skrifter om produktion i allmänhet och om framtidens produktion i synnerhet. Nästan alla börjar med konstaterandet att tempot och komplexiteten ökar. Konkurrensen likaså. Ny teknik förändrar villkoren. Det kommer att bli allt svårare att hitta relevant kompetens, står det. Risken för brist på råvaror och komponenter ökar också. Det samma gäller risken för regleringar pga miljön och världspolitiken…

Det slår mig att analysen därmed är den samma som den alltid varit. Det enda som är konstigt är att vi orkar. Hur är det möjligt att öka decennium efter decennium? Har vi slutat sova? Hinner vi äta? Det måste finnas ett svar. Och det gör det, förstås: Vi jobbar allt smartare!

Smarthet är lite osynlig. Den bygger på ackumulerad teknisk utveckling, i en stor mängd, mer eller mindre små, steg, inbäddad i det gamla. En maskin per operatör blir två, tre och sedan sju maskiner per operatör. Den administration som för ett antal decennier sedan fyllde ett helt hus sitter nu i hörnet i ett kontorslandskap. Och, chefsnivåerna minskar, sakta men säkert. Smartheten ”syns” ofta i det som inte längre finns. Och, sådant är det ju lätt att missa.

Det betyder att utvecklingen är evolutionär. Det är de många små stegen som är viktigast. Om vi kommer efter i utvecklingen tvingas vi ta stora steg och de blir lätt dramatiska. Så ta för vana att vara med på någon av våra aktiviteter varenda vecka. Det kan vara det enda sättet att orka.